Här kommer en avslappningssaga som passar bra att läsa när barnen behöver varva ner.
Den röda pandan och den mjuka vinden
Högt uppe bland de gröna bergen, där bambun vajade sakta i vinden, bodde en liten röd panda som hette Mio.
Mio hade en mjuk, rödbrun päls och en lång, randig svans som var så fluffig att den nästan såg ut som en liten filt.
Varje kväll brukade Mio klättra upp i sitt favoritträd.
Där, mellan två stora grenar, fanns en alldeles perfekt plats att vila på.
Mio kröp ihop.
Han kände den mjuka grenen under kroppen.
Han kände den svala kvällsluften mot nosen.
Och så hörde han vinden.
Svisch...
Svisch...
Den rörde försiktigt bambubladen.
Svisch...
Mio tog ett långsamt andetag.
In...
Och ut...
Sedan slöt han ögonen en liten stund.
När Mio öppnade dem igen såg han något långt borta.
En liten gyllene prick lyste mellan träden.
Det var månen som steg upp bakom berget.
“God kväll, månen”, viskade Mio.
Månen svarade förstås inte med ord.
Men dess mjuka ljus föll över träden och gjorde allting stilla.
Mio lade sin fluffiga svans runt kroppen.
Som en varm filt.
Han lyssnade.
Någonstans långt borta porlade en liten bäck.
Plipp...
Plopp...
Plipp...
Och vinden fortsatte.
Svisch...
Svisch...
Mio kände hur kroppen blev tyngre och tyngre.
Tassarna vilade.
Benen vilade.
Den lilla nosen vilade.
Till och med öronen kändes trötta.
Då hörde Mio ett litet prassel bakom sig.
Det var en nattfjäril.
Den fladdrade långsamt förbi och landade på en bambustjälk.
“Vart ska du?” frågade Mio sömnigt.
“Jag ska hitta en lugn plats att sova på”, sa nattfjärilen.
Mio log.
“Jag tror att jag också ska sova snart.”
Nattfjärilen flög vidare.
Mio tittade upp mot månen en sista gång.
Sedan tog han ett långsamt andetag.
In...
Och ut...
Han lyssnade på bäcken.
Plipp...
Plopp...
Han lyssnade på vinden.
Svisch...
Svisch...
Och han kände sin varma, mjuka svans runt kroppen.
Allt var lugnt.
Allt var tryggt.
Och i trädet bredvid bambuskogen somnade den lilla röda pandan.
Medan månen lyste mjukt över hans sovande lilla nos.
Och vinden viskade:
“Sov gott, Mio.”
Svisch...
Svisch...
Och hela skogen sov.