Det finns något samtidigt fascinerande och förbryllande med hur link-in-bio-plattformar har exploderat under de senaste åren. Varje vecka dyker det upp en ny tjänst som lovar samma sak: en snygg landningssida där du kan samla alla dina länkar. Linktree dominerar fortfarande, men listan av konkurrenter är lång och växer: Bento, Bio.fm, Carrd, Beacons, Jingle.bio, Own.page, Campsite, Koji, Linkpop, Stan... och hundratals till.
Frågan är: varför?
Varför alla vill bygga samma sak
Det är lockande att tro att alla dessa startups drömmer om en exit till Linktree eller Instagram. Bento.me blev förvisso uppköpta av Linktree 2022, vilket säkert inspirerade en våg av copycats som hoppades på samma tur. Men förklaringen är nog mer mångfacetterad än så.
För det första är det en tekniskt enkel produkt att bygga. En junior utvecklare kan sätta ihop en fungerande MVP på ett par veckor. Det finns färdiga templates, drag-and-drop-builders är välkända mönster, och hostingen kostar nästan ingenting. Barriären för att lansera är extremt låg.
För det andra har vi illusionen av en enorm marknad. Alla med en Instagram-profil är potentiella användare. Det ser ut som en blå ocean när man räknar antalet kreatörer, influencers, småföretag och artisters som “behöver” en link-in-bio. Men det är en skenbar storlek, eftersom de flesta nöjer sig med gratisversionen av vad som helst.
För det tredje lockar låg initial CAC (customer acquisition cost). Många av dessa plattformar växer organiskt genom att användarna själva sprider länkarna i sina sociala profiler. Varje delad länk blir en mini-annons. Det känns som gratis marknadsföring, även om konverteringen från besökare till betalande kund är brutal.
Nischning som strategi
En del plattformar försöker differentiera sig genom att specialisera sig. Beacons.ai riktar sig specifikt mot kreatörer och har byggt in e-handel, medlemskap och email-verktyg. Jingle.bio fokuserar på musiker och artister med Spotify-integration och tourédatum. Own.page och Gemtracks har sina egna vinklar.
Men även med nischning är frågan: räcker det? Kan verkligen marknaden bära hundratals varianter av samma grundidé?
Finns det en marknad för alla?
Korta svaret: nej.
De flesta av dessa plattformar kommer att dö en tyst död. Gratisanvändare genererar inga intäkter, och det är svårt att få folk att betala 5-10 dollar i månaden för något som Carrd erbjuder för 19 dollar per år, eller som de kan bygga själva med en gratis Notion-sida.
Linktree har fördelen av att vara först och störst. De har varumärkeskännedom, nätverkseffekter (folk känner igen namnet i bio-länkar) och kapital att investera i produktutveckling och marknadsföring. Konkurrenterna kämpar i en race to the bottom när det gäller pris, samtidigt som de måste spendera på kundanskaffning.
Några få plattformar kommer överleva genom att hitta en verklig nisch där de kan ta betalt för något mer än bara en länksamling, exempelvis djupare e-handelsintegration, analytisk eller community-verktyg. Men majoriteten är troligen byggt av optimistiska grundare som underskattat hur svårt det är att tjäna pengar på en commodified produkt, eller av opportunister som hoppas på en snabb exit som aldrig kommer.
Link-in-bio-explosionen är ett läroexempel i hur låga tekniska barriärer och synbar marknadsstorlek kan lura entreprenörer att bygga i ett redan övermättat segment. Några få kommer att lyckas genom smart positionering eller timing. Resten blir en fotnot i startup-kyrkogården, en påminnelse om att inte alla problem med många användare är värda att lösa, särskilt inte när hundratals andra redan försöker.